Idag för 2 år sedan förlorade jag min bästa vän, den jag vuxit upp med och var min förebild. Den personen som lärt mig allt jag någonsin velat, gett mig självförtroende och som jag idag känner stor saknad av! Jag hade turen av att få vara med den personen i nästan 13 år innan han togs ifrån mig och min familj, 19.07 satt jag vid din sida när du tog ditt sista andetag och lämnade oss. Jag var i chock när du bara låg där helt stilla, det ofattbara hade just hänt och jag trodde att jag skulle gå under. På kvällen satte jag mig i mitt rum och stirrade in i väggen, vad hade egentligen hänt? Det kunde inte ha hänt!? Dagen efter att du lämnat oss är som ett hål, jag minns ingenting. I flera månader kunde jag inte tänka på dig eller prata om dig utan att bryta ihop. Jag har fortfarande inte kommit över dig och än idag mår jag dåligt, jag bearbetar min sorg på mitt sätt med det tar tid. Jag mår bättre än vad jag tidigare gjort och det kommer att gå över tillslut och det är tack vare mina fina vänner som under den sommaren jag mådde så dåligt fick mig att tänka på annat och ge mig styrkan att börja bearbeta min sorg! Jag är otroligt tacksam att jag har dom vid min sida.
Jag satt vid din sida tills du inte längre behövde lida
Du höll min hand och kände sedan att du försvann
Jag satt vid dig och såg dig ligga stilla trots att jag visste
Att det var illa, jag fattade att du var borta och kolla på min klocka.
19.07
Du vackra, min fina du är nu i det fria! <3
Älskade farfar! <3